Kåkstadstur med Samira från Sydafrikabloggen

Självklart måste jag gå med Monica och Hans-Olof på kåkstadstur i Khayamandi! Varje besökare i Kapregionen behöver förstå kåkstädernas historia och också förstå varför det är så svårt att bygga bort dom.
Denna gång bokar jag in oss med Samira från Sydafrikabloggen. Samira och hennes man Björn gör en stor social insats för oss svenskar i Sydafrika genom sin blogg, Sydafrikabloggen, där smått och stort, som berör oss svenskar, förmedlas. Likaså har dom ett stort och varmt hjärta och hjälper till, framför allt i kåkstaden Khayamandi, på olika sätt.
Ett av sätten är att att göra kåkstadsturer och visa svenska turister hur en kåkstad ser ut och fungerar. Samtidigt blir det tydligt att vi människor är i grunden lika med samma basala behov även om våra världar är olika. Samira jämför en kåkstad med en svensk campingplats, där vi svenskar umgås, delar allt och lever ett enkelt och okomplicerat liv nära, nära varandra.

Samira i Khayamandi, kåkstaden utanför Stellnbosch med ca 45 000 invånare.

Samira startar vår tur med en timmes introduktion i Sydafrikas historia och berättar också om kåkstädernas historia. Under apartheid fanns inga jättestora kåkstäder. Det fanns hostels där de manliga arbetarna bodde. Barn och kvinnor fick inte bo med sina män utan var kvar i hemländerna.
Successivt och i och med apartheids fall 1994 så strömmade kvinnor och barn in och bosatte sig hos sina män. Hus och skjul byggdes av allt man kunde hitta, plåt, plast, bräder, kartong, allt.

Under åren efter 1994 har ett stort antal hus och framför allt många Mandelahus byggts, som gratis förmedlats till många människor. Men det räcker aldrig till, det kommer alltid nya männikor från den fattigare landsbygden och från länderna, som gränsar till Sydafrika.

Madiba, Khayamandis inofficielle borgmästare är också med på turen. Här visar han det hostel där han bodde de första 8-10 åren som ungkarl. Ett långt hus med 40-50 sängplatser och ett samlingsrum, oerhört spartanskt, 

Så här kan ett boende se ut, Detta är fint!

Riktigt fint detta också, elmätare på väggen

Madiba framför tvåvåningshus med trappa på utsidan, ser ni?

Mycket prydligt med blommor och staket. Bakom syns en glimt av elnätet

Självklart finns det mycket skräp här och var. Är man riktigt fattig tycks det svårt att hålla smutsen borta. Men renhållning finns och den måste ju fungera. Enligt Madiba är det mycket populära jobb, problemet kan dock vara att man inte sköter det så bra. Det finns nämligen en utbredd kultur här att om man får lön och har pengar så kan man ta ledigt några dagar och slå runt eller bara vila lite extra. Vår svenska arbetsmoral förbjuder självklart dylika ting och det är förstås inte gångbart här heller så då förlorar man jobbet. Man får lära sig läxan den hårda vägen.

Renhållning på gång med nya fina borstar

Vi måste bara ha lite rast ..

Portia är smyckekonstnär och tillverkar smycken av halvädelstenar. Otroligt arbetssam och med en man som har ett jobb i Stellenbosch så tillhör Portia dom som har det riktigt bra i Khayamandi. Hon försörjer genom sitt jobb en stor familj i Eastern Cape, som är helt beroende av hennes inkomster. Dessutom tar hon hand om sin systers lille son, som är 1 1/2 år. Systern dog i samband med den lille sonens födsel.

Hos Portia köper vi smycken bla till vår syster Lena, som snart fyller år

I detta fina tvåvåningshus bor Portia med sin man och har sin butik på högra sidan. När jag träffade henne första gången bodde hon i ett embryo till detta, så kul att det går bra!

Mathållningen är inte riktigt vad vi är vana vid. Under apartheidtiden fick svarta absolut inte äta detsamma som vita mnniskor. Alltså åt man fårhuvud, inälvsmat, hönsklor och vanans makt är stor , fortfarande tycker många det är gott att knapra på hönsklor och äta lamm-mage.

Ett grishuvud, som snart ska lagas till

Alldeles bredvid lagar denna prydliga madam mat till sin restaurant, som består av ett bord och några plaststolar

Tvätten måste också skötas och alla är så rena och fina. Tvättmaskiner finns inte men samlingrum för tvätt, dusch och toaletter i långa rader finns. Självklart finns det en pub, en shebeen. Ölet tillverkas på plats och får stå och lagra till sig i 24 timmar, det får räcka. Alltså ser ölet ut mera som en mjölkig, ogenomskinlig vitaktig dryck och påminner inte det minsta om traditionellt öl. Alkoholhalten är som lättöl ungefär. Dock inte smaken!

Varför ta kort på mig? Jag tvättar ju bara! 

Tvätt på tork framför huslängorna. Stora överkast tvättas i balja precis som smått

Inne i shebeen serveras ölen i stora plåtburkar, som går laget runt

Vi avslutar med besök på kindergarten, som drivs i Madibas frus, Mamas, regi. Först går vi till de lite större barnen och här finns 60 barn i 4-5 årsåldern och tre personal. Det går bra för det mesta, istället för ett barn får man ha många barn i knät.

Madiba busar med barnen, han har varit där många gånger

På dagiset för småbarnen äter alla med god aptit. Lilla tösen till vänster är så stilig med inflätat löshår på sitt lilla huvud, högsta mode!

På väg från dagiset träffar vi denna stolta grandma med litet barnbarn

Här nedan bor Madiba med sin familj och barn, sin utvecklingsstörda bror och några volontärer. Han har ett fint hus. Hur har då Madiba lyckats skaffa så fint hus? Självklart är han en arbetssam man likväl som hans mama men enligt Samira så har han anammat västerländska ideal, vilket här innebär att man arbetar. Han har startat flera företag, han anställer, utvidgar, hittar nya affärsmöjligheter, är en entreprenör. Han lyckas väl med det han gör. Samtidigt har han ett stort och varmt härta och gör sitt bästa att utbilda, utveckla och göra gott för sin omgivning. Därmed inte sagt att den västerländska vägen är den enda rätta vägen. Man kan självklart göra saker på olika sätt.

Madibas fina hus

Framför allt är det bra med lite humor, det kommer man långt med. Se bara på dessa visdomsord!

Skäm bort dig själv med en hårklippning och besök på salongen

Det här kommer från restaurangen i kåkstaden Langrug, där vi var på show Monicas och Hans-Olofs första kväll i Sydafrika:
"Ni kanske har klockorna men vi har tiden!" Så sant!