Gordons High och föräldramöte!

Det är "Parent and Educator meeting" på Gordons High School. Vi får följa med Anthony och hans mamma Maria dit, vilket vi gärna gör.
Halv åtta börjar det och det känns nästan som folkvandring så mycket människor är på väg dit. Det är en stor skola, vi tror att antalet elever är 1500. Som alltid, långa korridorer och massor av klassrum.
Rum 46 är Anthonys klassrum.

Vi väntar tillsammans med övriga elever och föräldrar utanför. Så kommer Mr Hermanus, Anthonys klasslärare, en kille i 45-årsåldern. Han visar oss in ett rum med 42 skolbänkar, som har varit med om en hel del. Högar med böcker ligger längst fram på katedern. Gröna tavlor med massor med text och en vit, ren och blank tavla pryder väggen längst fram. Inga datorer så långt ögat kan nå.

Elever och föräldrar börjar komma

Rummet är slitet, allt är slitet. Dörren in till klassrummet går inte att stänga. En papparstuss får göra jobbet. Men Mr Hermanus är utan tvekan en kille med pondus. Han undervisar i matte, har visst intresse i fotbollen och kanske även i rugby , där Anthony har ett stort intresse. Han vet vad han ska förmedla och han gör det på snabb Afrikaans. Anthony gillar honom helt klart, han har respekt!

Mr Ermanus, en bra lärare tycker Anthony och verkar stå för mycket som är bra, tycker vi

Anthony med mamma Maria

Vi förstår i viss mån ändå. Närvaro är A och O! Strulande i korridorerna på lektionstid är katastrof. Man måste klara en 3a i Afrikaans, matte och engelska som andraspråk. Betygsskala 1-5.

Betyg delas ut. Tyvärr har Anthonys inte blivit utskrivet men han verkar lugn. Varje dag gör han (och hans lillasyster Anthea) läxorna hos Eileen i Sir Lowrys Pass Village. Eileen är vän till familjen och hjälper många barn.

Anthony får beröm av mr Hermanus. Han är tydligen en hejare på att springa förutom att han är en "bright kille". Maria är nöjd.

Högtidligt överlämnande, Imibalacheck på hela 102 400 Rand!

Onsdagen den 16/3 blev det högtidliga överlämnandet av en check på 102 400 Rand till Imibala och till "One hundred proud children". 13 glada imibalabarn och 30 minst lika glada svenskar var på plats tillsammans med glad och nöjd personal från Imibala Thrust. Det är härligt när det blir så bra, vi kan verkligen vara nöjda över det vi åstadkommit. Bra gjort och ett stort tack till alla som bidragit och det är många! Ett varmt och kärleksfullt tack!

Samling vid 11-tiden för alla, både barn och vuxna. Vi förbereder för fotografering, Björn är som vanligt vår mästerfotograf. Barnen ska få sin utrustning och vi följer med. Samm berättar och informerar om barnen, som är i olika åldrar och kommer från en skola, där några av barnen nyligen drabbats av en brand. Familjerna har förlorat sina hem, sina kläder, allt! Ett litet tillskott mitt i eländet blir nu skoluniformen med alla tillbehör.

Hej och välkomna säger vi till alla barnen innan det är dags att få sina nya saker

Clare, övergripande chef för Imibala, berättar med humor och värme om Imibala, Imibalas framtid och är också oändligt tacksam för det vi alla bidrar med, "it`s a big and happy day on Bright Street". Uppföljning, analys, utvärdering och projekt inför framtiden är det absolut viktigaste. Speciell omsorg ägnas åt de lite större barnens nutid och framtid.

Clare, fylld av entusiasm inför framtiden, mitt i byggarbetsplatsen. Det händer mycket på Imibala just nu. Ny lekyta/gräsmatta för barnen, större restaurant och mycket mera

Dags för överlämnande av check, alla barnen har nu fått sina nya kläder och är så fina.

Stefan visar checken och berättar hur många barn man kan hjälpa, det är stort.

Nu ska vi fira med ett stort hopp, och så tar vi i allihopa!!

Så här bra blev det stora skuttet!!

Avslut, lunch och Tusen Tack till alla i Imibalas fina restaurant!

Tusen tack till alla er som kom och ville vara med!

Mys, bra jobbat till alla glada medhjälpare och medarbetare! "Our many and Warmest Thank You to you All"!

Sista dagarna, Monica och Hans-Olof!

Tre veckor går så fort, bara några dagar kvar! Lördag, vi kom hem från safarin i går! Oj, ingen vind och fint väder, vi satsar på Robben Island! Eller Taffelberget, vi åker till Kapstaden nu!

Så det gör vi och vi lyckas få de tre sista biljetterna på 11-turen till Robben Island, vilken tur! Jag avstår och tillbringar några timmar med att utforska affärerna i Waterfronts shoppingcenter i Kapstaden, inte så dumt.

Men först äter vi gott på Hildebrandts restaurant innan det bär av till Robben Island

Här i denna cell satt den gode Mandela i nästan 20 år, arbetade i kalkbrottet och förstörde sina ögon. Samtidigt hade han tid att tänka, vilket säkert bidrog till att göra honom till den goda människa och fantastiska statsman, som han blev

Stefan och Monica på plats, vi var här!

Det blir måndag och till vår glada överraskning är det fint väder igen och ingen blåst! Vi provar igen, Taffelberget nästa! Men se, det är 2 1/2 timmes kö för att komma upp med linbanan till Taffelberget. Inte så roligt, så det skippar vi och åker till fina Camps Bay istället. Vi beundrar den fina stranden, plaskar med fötterna i kallt Atlantvatten och så äter vi god pasta och njuter av den sista dagen i Kapstaden. I morgon bär det av hem till Sverige igen.

Fina Camps Bay

Ni måste ha med er några citroner hem till Sverige, säger Stefan. Så klart! Tusen tack för att ni kom, kära Monica och Hans-Olof! Det har varit såå mysigt att ha er här, välkomna åter! Tänk att tiden gick så fort och tänk så mycket vi gjorde. Jättekul! Hälsa hem till alla nära och kära!

I solen och värmen växer både vi och citronerna så fint. Härligt att ni fick med er några hem

Åter till civilisationen! Braii och Starlight Classic!

Vi bjuds på braii dvs grillparty, vi bjuds på vandring och på bad med utsikt hos Annemarie och Eric, som bor på Bizweni Lodge. Ett fantastiskt ställe, som ligger ungefär 360 meter över havet och med utsikt över False Bay och Goda Hoppsudden.
Här har Annemarie och Eric hyrt in sig i 2 1/2 månad och nu börjar denna tid gå mot sitt slut. Det är snart dags för hemresa, åter till Göteborg. Som vanligt, både härligt och lite vemodigt.

Hit ska vi, ett ställe uppe på berget

En mycket gästvänlig Annemarie tar emot med goda snacks

Vi som har glädjen att få komma, tack snälla Annemarie och Eric!

Vandringskäpp för den som vill och sen är vi på väg. En tripp med en fantastisk flora av prunkande proteor runt omkring oss. Eric leder, vi andra följer.

Briefing, se var ni sätter fötterna, obs för rullstenar!

Fantastiska vidder

Snart nere på lite lägre mark

Tillhör proteasläktet? Vet ej, men vackra är dom!

Efter en timme är vi hemma igen och badet väntar. Fantastiskt, vi bara njuter! Först bad i en kall, kall bassäng och sen kan vi bara njutningsfullt sänka oss ner i varmt och ljuvligt skönt vatten.

Bad efter bergspromenad, helt enkelt jätteskönt!

Monica och underbart vacker solnedgångsbild

Ännu en jättefin bild på min kära syster!

När man bor på Bizweni Lodge är det så fint så vi behöver inte ens grilla själva utan allt serveras med hjälp av Annemaries och Erics värdpar. Tusen tack, Annemarie och Eric, för denna goda middag och för en härlig guidad vandring och ett minst lika underbart bad.

Den 12 mars är det sen dags för årets Starlight Classic. Årets konsert med stort K! Med Kapstadens filharmoniska orkester som bas bjuder dirigent och presentatör Richard Cock på en underbar tillställning med musikaliska, skönsjungande, vackra och färgstarka stjärnor.

Starlight Classic, fantastisk musik, fantastisk ljus- och ljudanläggning! Kan inte vara bättre!

Färgstarkt och vackert

Alla tänder ljus och gungar med

En av höjdpunkterna, Imagine av John Lennon

En underbar musikalisk afton med klassiska örhängen, såsom vackra och välkända Viljasången, Imagine av John Lennon och dito underbart vackra Pretty med sin sopran, som förgyller vår tillvaro ett antal gånger, Tack för denna upplevelse, såå fin! Det bästa jag sett , sa Monica!

Safari I Timbavati Nature Reserve

Safari, vilken upplevelse! Såå kul det var! Så här gick det till - vi bokade genom Travel for Life, svensk resebyrå i Stellenbosch, som drivs av Adam Malmnäs. Tre nätter, tre morgonturer och tre kvällsturer i Timbavatu Nature Reserve, som ligger i anslutning till Krygerparken. Vi flög till Hoedspruit, närmsta stad och flygplats en timme från Kambaku Safari Lodge, där vi bodde.

Å, så varmt det var när vi kom, 39 grader i skuggan! Men det var ett jättefint ställe, Kambaku Safari Lodge med så trevliga, vänliga, serviceinriktade och varma människor.

Monica och Hans-Olof på väg in, äventyret väntar 

Så fina rum, fräscht och vackert

Vi åkte ganska så omgående ut på en kvällstur och fick direkt njuta en riktigt stor upplevelse. Vi följde en leopard i säkert en timme. Denna vanligtvis så skygga varelse var helt orädd. Vi hade dessförinnan fått stränga förhållningsregler av vår guide, Evan, en otroligt kunnig kille, som kunde det mesta om smått som stort i safarivärlden.

Herman, vår tracker, följde denna skygga leopard i mer än en timmes tid

En vilande skönhet

Dessutom träffade vi på två omåttligt mätta lejoninnor, som vilade ut vid vattenhålet så där 150 meter från vår lodge. Dom hade, enligt Evan, säkert ätit 30 kg kött, magarna var jättestora och dom låg bara och flämtade. Lungorna var helt hoptryckta i bröstkorgen av detta enorma skrovmål. Dom var systrar, skickliga jägare men urusla mödrar. Tillsammans hade dom nämligen fått sex kullar med ungar och ingen hade överlevt.

Jättemätt och slö

Här kommer båda systrarna lejon en dag senare, smala, alerta och betydlgt piggare

Under vår första natt på lodgen regnade det för första gången på lång tid och det kom 42 mm. Temperaturen hade sjunkit så där 20 grader, vilket gjorde att både människor och djur var piggare, så även lejonen.

Dag 2, naturen är synnerligen rentvättad, regnet hänger i luften men vi vill gärna ut. Alla är glada över regnet. Djurlivet är dock litet, väldigt lite rör sig.

Magnifika regnpölar, härligt!

Monica i rejäl regnutstyrsel = bra

Men nästa tur ser vi massor av djur. Elefanterna i mängd gör oss mest glada och dom är så mysiga. Små elefantungar busar och har det bra. Vi lär oss att elefanter äter 5 % av sin kroppsvikt varje dag och att en fullvuxen elefant bajsar 150 kg dagligen! Vi lär oss att man kan utläsa en elefants ålder genom att titta på hur väl han smälter sin föda. Ju sämre matsmältning destu äldre elefant.

Glad liten krabat, dessutom ganska tuff och ställer gärna upp sig och viftar med öronen

Nästan lite väl nära! Vi lär oss att om en elefant spänner upp öronen och viftar med dom så ska man vara alert. Riktig fara på taket är det först om dom läggare öronen bakåt och rullar in det mest sårbara dom har, snabeln! Sen är det, anfall!

Elefantbus, tre småttingar!

En del har väldigt korta betar eller inga alls, andra har magnifika betar. Detta beror på vilka arvsanlag man har. Det är opraktiskt att inte ha några betar. Man får slita mera för att rycka upp träd, skala av barken etc. Elefanter utan betar är ofta lite ilskna.
Vi har det väldigt trevligt. Vi äter gott, umgås med resten av gänget på lodgen, som bara tar 16 gäster. Vi badar i den lilla poolen, njuter av lugnet och friden mellan safariturerna.

Vår lodge, Monica och Hans-Olof framför den lilla poolen till vänster och vattenhålet längst bort till höger. Här låg lejonsystrarna första kvällen, tack och lov ordentligt mätta!

Detta är David, platschef på vår lodge och en mycket viktig trivselfaktor. Varje gång vi återkommer från en tur står han på plats och möter, hälsar oss välkomna och frågar hur vi haft det. 

Två trivsamma danskar delar vår safaribil. Mannen till vänster har varit på Kambaku 13 gånger. Båda är otroligt fotointresserade, objektiven är minst halvmeterlånga! Fotonördar!

Vi ser mera djur, kudus, giraffer, zebror, fåglar i mängd, krokodiler. Vi såg "The Big Five"! Lejon, leopard, elefanter och nu kommer resten av bildbevisen, noshörning och buffel och så lite till!

Noshörning på vandring, stör mig inte och det gjorde vi inte!

Bufflar, en hel hjord. Dom såg mest ut som ganska beskedliga kossor men det är dom inte. På en millisekund kan dom ändra sig från betande och beskedlig till anfall! Dom är ansedda som en av Afrikas farligaste djur.

Hyenaungar, fyra månader gamla, bedårande och nyfikna. Enligt Evan har hyenor oförtjänt dåligt rykte. Dom sköter sin familj bra, dom jagar till 75 % sin egen föda. Lejon lever i högre grad av kadaver än dom gör. 

Både små och stora djur får vi se. Här håller Evan en millipede, en stor men ofarlig tusenfoting

Det regnar lite till, men bara en tur fick vi avbryta pga regn, verkligen helt OK. Man blir så glad att regnet kommer efter denna torka, spridd över hela Sydafrika.

Regnutstyrsel på, men vi har det bra!

En fantastiskt trevlig safari. Vi frågar vår danske vän, som har varit här 13 gånger, varför han kommer tillbaka hit hela tiden. Han svarar att man kommer så nära djuren här,vilket är fantastiskt. Vi frågar David, när är bästa tiden att komma hit på safari? Han säger, alltid! I januari får alla djuren ungar, i februari blir dom uppätna! Vanligtvis, om än inte i år, så är det regnigare under "sommarmånaderna", dec, jan, feb och sen framåt mars börjar det blir torrare. Mitt under "vintern", juni, juli, augusti, kan det vara minusgrader på morgonen men man ser djuren bra för att det är torrt.

Hej då Kambaku Safari Lodge, vi hade det verkligen jättetrevligt! Varje kväll fick vi dessutom läsa en ny zulu-saga som bedtime story

Här är vi, safarigänget som gjorde det, härligt!