onsdag 30 december 2015

Jul i Kapstaden och oväntat härligt besök!!

I julklapp fick jag en så fin present av Stefan, biljetter till denna konsert på Artscape Theatres bakficka, Arena.
Joseph Clark till vänster, sångare och entertainer, som ledde hela showen med säker hand
Redan på annandagen var det dags, 14.30, bästa matinétid, glider vi in i en lokal, där ljus solig dag ersätts med kolsvart mörker. Men se, detta lättas snart upp av fantastiska musiker och vokalister. Luften fullständigt vibrerar av ljud, av Eric Clapton sound i gitarren, softa låtar av Elton John, spanskt stuk från Santana, även Freddie Mercury från Queens fick vara med i leken. Hans Bohemian Rhapsody avslutade dessa nästan nästan två timmar av musikalisk upplevelse, fantastiskt bra!
Fullt ös på scenen, kul!
Lite lätt omtumlade glider vi ut i annandagsvimlet och tänkte att vi vill ta en promenad längs Seapoint, en av Kapstadens stadsdelar vid vattnet. En vänlig polis sa att visst kan ni parkera där längs gatan, längs Beach Road, det kostar ingenting. Poliser och trafikvakter syns lite här och var. Det är semestertid och man försöker verkligen skapa en god säkerhet överallt. Massor av folk rör sig överallt. Man promenerarar, cyklar, picknickar, leker, äter glass, busar på gräsmattorna och har det bra.

Vi promenerar och kommer snart till Sea Points Swimmingpool, ett jätteområde med flera olika simbassänger varav en med ett riktigt fint hopptorn. Vattnet är havsvatten och inte uppvärmt så det är Atlantens rätt så kalla vatten man får tampas med här. Men den starka solen gör sitt, säkert är vattentemperaturen i poolerna helt OK.
Solparasoller överallt, solen är stark
Vilket läge, så nära havet
Tomten säljer Ola-glass
Absolut trendigaste frisyren, inflätat löshår i långa, fina fätor. Syns överallt!
Unga gardet kollar läget mot horisonten, Sydafrikas framtid!
Vi tog oss lite mat på Winschester Mansions veranda, ett bra häng när man vill kolla på Seapoints strandpromenadsliv. Sen susar vi hem genom kvällen mot sköna Somerset West och ser fram emot morgondagen då vi får, minst sagt, oväntat besök.

Plötsligt, på annandagsmorgonen, ringde nämligen telefonen och då är det Peter och Miriam, som säger att vi kommer!!!! Till Somerset West och hälsar på! I morgon den 27/12 kommer vi!

Då fick vi lite bestyr, vi hade nämligen, precis i dagarna varit på fina restaurangen Escuus och ätit upp deras julklapp från 2013, ett presentkort, som vi visste skulle gå ut 31/12 2015 men så kommer dom!! Raskt fick vi beställa nytt och bra gick det!
Här är dom, fantastiskt mycket välkomna, Miram och Peter, välkomstmiddag, grillat kött, sallad och gott vin vid poolside, mys!
Lite trötta efter superlång resa, först Sverige, sen London, sen Johannisburg via Doa med Qatar Airways och Johannisburg - Kapstaden med inrikesflyg! Bra jobbat, ni gör er verkligen förtjänta av vila, läsa böcker och mysa vid poolen. Bara njut varje minut, det är så härligt att ha er här!

Julafton i Ängelholm

Lisa, Ola och alla barnen firar jul i Ängelholm hos Olas föräldrar, Margaretha och Göran. Olas syskon, Cia, Åsa och Per med familjer kommer också och för första gången firar också våran Peter julafton i detta glada gäng. Miriam är hemma hos sina föräldrar och lillebror Isak i Göteborg.

I Ängelholmshuset på Havsbadsvägen sov 19 personer över ett antal nätter. Det blir trångt, minst sagt. Peter hyrde in sig på närbelägna Klitterhus alldeles vid havet.

Det blev en glad och bullrig julafton med många glada barn och vuxna. Allra gladast var Viggo och Vilda. Se bara på bilderna här ....
Viggo kollar i paketet ..
Oj, stjärneögonen tänds, en telefon, bara fantastiskt!!
Såå glada barn, Vilda blir jätteglad för Viggos skull!
Jätteglad Vilda med ny fin dator, Yippii, bästa julklapparna någonsin!!
Finaste familjen Gunnarsson, God Jul på er alla kära!
God Jul käraste Lisa och Peter, fina ni är
Härligt att ni hade det så bra! Många julekramar till er alla från oss! Här kommer också en julhälsning från Skärsgård. Lisbeths och Åkes Josefin har skaffat en fin liten labradorvalp. se bara på detta bedårande julkort med Zelda och lilla nykomlingen!
Alla älskar tomegröt!

Julafton i Somerset West

Torsdagen den 24/12, julafton i solen är fantastiskt skönt fastän julkänslan är stundtals minimal. Men vi har klätt vår pinjejulgran, lite sned och vind men ändå riktigt fin tycker vi. De röda julstjärnorna finns på plats och våra fåtaliga julsaker pryder  vardagsrummet.
God Jul till er alla från oss!
Dagen startar med en julpromenad nere på Strand. Ett juldopp var också planerat men se, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Dagen innan hade nämligen en knölval, en "humpback whale" strandat på ett rev nere på Strand. Försök gjordes att dra ut denna 25 ton tunga varelse men man fick ge upp, den visade helt enkelt inga livstecken. Varför hade då detta hänt? Kanske var den sjuk, kanske hade den jagats och skadats av en annan val, hajar eller delfiner, svårt att spekulera i.

När vi kom hade den, säkert med stora ansträngningar, först släpats upp på stranden och sedan lyfts upp på ett stort lastbilsflak och surrats fast för att sen köras iväg för koll och omhändertagande.

Detta innebar förstås att nu är det hajvarning! Denna tunga kropp som släpats över stenar och skadats kan förstås locka till sig hajar. Badvakterna är alerta och alla som badar bör hålla sig inom flaggområdet och absolut inte gå långt ut.
Hajvarning, vit flagga med svart haj innbär att det varit en allvarlig incident. En haj kan också ha blivit sedd.
Alltså gick vi inte så långt, bara till knäna. Men Lisa ville gärna vika ner sin kropp i det grunda vattnet så det gjorde hon.
Sen är det dags för julegröten hemma hos oss. Vit risgrynsgröt, förberedd och klar. Julskinkan måste också provas. Det kan inte vara godare, nygriljerad skinka från i går och gröt med kanel och socker, jättegott!
Denne man är också ute på morgonpromenad med ett kors på hjul. Varför undrar vi? Jo, Gud har hjälpt mig med så mycket så nu vill jag hjälpa honom bära på korset! En annorlunda kille, kan man tro?
Vi njuter sen dagen i lugn och ro, pratar med nära och kära hemma och myser rent allmänt. Vi samlas sen för julaftonsknytkalas hemma hos Lisa och Thomas.
Ystra gänget, Stefan o jag, Karl-Gustav o Lena, Tor o Agnes, Lisa, Acke, Gette o Thomas
Här har vi alla förberett enligt givet uppdrag men alla nödvändigheter på ett julbord finns. Jansson, köttbullar, skinka, lax, goda prinskorvar från vår tyske slaktare med hårpiskan, goda ostar mm och en smaskig efterrätt. Vad kan man mera begära? Ja kanske lite snaps och öl och sen ett litet glas gott vin och se, det fick vi alltihopa.
Jättegott!
Fina granen hos Thomas och Lisa med alla klapparna under
Sen lekte vi julklappsleken. Det går till så här, alla har med sig två presenter var. Vi har två tärningar som går laget runt. När man får par så får man välja ett paket. När klapparna är slut så öppnas alla paket.

 En del fick fyra klappar, någon fick ingen - då fick vi dela lite. Men sen började tärningsleken igen och när man fick par så fick man roffa åt sig fina julklappar från sina vänner. Vår pysslige vän Tor hade tillverkat sina presenter, en vattenhålsgolfboll och en snurrkoppboll. Dom blev populära. En liten elefant blev också poppis. Men kul var det och alla fick vi något.
God Jul på er en gång till- vi kunde inte motstå dessa eleganta horn, som vårt värdpar beredvilligt lånade ut
Till sist, tack snälla alla för en så trevlig kväll och likaså tusen tack till Lisa och Thomas för att ni så förtjänstfullt och mycket trevligt var vårt värdpar denna viktiga kväll.

söndag 20 december 2015

Svenska julsånger i Somerset West med Ulrika

Vem kan motstå underbara välkända vackra svenska julsånger? Tack Svenska Kyrkan med Ulrika i spetsen och tack till vår bitr präst Lena Gutberg, för att ni bjöd in oss i svenskkolonin till Anglikanska kyrkan i Somerset West!
Anglikanska kyrkan, massor av tegel i den, eller hur?
Men kära Lisa är glad kyrkvärd och delar ut sånghäften.
Ulrika Fritzon hälsar oss alla välkomna
Med färska intryck från Pollsmoorfängelset ger de fyra tända ljus utrymme för reflektioner. Det handlar om att det är viktigt med ljuset i människors ögon och om vikten av att dela med sig av det vi har och att bjuda in. Det handlar om alla unga Marior, som blir mödrar alldeles för tidigt men som ändå har en så stark önskan att bli bra mammor
Här fick vi lyssna till kloka ord och livsnära reflektioner både från Ulrika och Lena och också sjunga med i våra vackraste julsånger, Nu tändas tusen juleljus, Stilla natt, Det strålar en stjärna och Gläns över sjö och strand. Så fint det var, vi var nog många som njöt  fulla drag.


Med Svenska kyrkan på Pollsmoorfängelset

Ulrika Fritzon, svensk ambulerande präst i södra och östra Afrika, som vi aldrig träffat förut, bjuder in till ett besök på Pollsmoorfängelset, som är ett jättefängelse utanför Kapstaden.

Vilken upplevelse, enormt stort, enormt höga staket, många byggnader som hyser ca 6-8000 fångar (osäker siffra) och ca 2500 anställda, som också bor på området.
Välkommen till Pollsmoorfängelset, ett välkomnande som säkert många skulle vilja vara utan
Vakttorn och höga, tredubbla staket och ett jättestort område
Vi möter upp med Ulrika innanför grindarna och välkomnas här av pastorerna Jenny och Jonathan Clayton, ett gift par som har arbetat här på "Hope Prison Minstry" i 24 år. Fantastiskt engagerade människor som arbetar med ett "Restorative Justice Program" ett program där man arbetar för att återanpassa fångar genom att dom för det första tar ansvar för det dom gjort. Sedan försöka reparera förstörda relationer, söka förlåtelse och lära sig att förlåta andra och också möta sina brottsoffer. Allt för att skapa möjligheter och förutsättningar för att gå vidare och skapa ett nytt och bra liv.

Jonathan, en dynamisk kille i lila skjorta, berättar att han var själv fånge på Pollsmoor och har haft en väldigt tuff uppväxt. Men han träffade Jenny och vid 32 års ålder lyckades han vända livet och gör nu en otrolig och inte minst outtröttlig insats här tillsammans med sin fru Jenny.

Vi besöker tre avdelningar. Den första är för häktade, inte dömda unga män över 18. Kanske 40 killar i en stor sal fylld med våningssängar som säkert aldrig sett några lakan. Har du tur har du mer än en filt. Killarna har gula overaller, som dom helt uppenbart inte gillar och alla är unga. Stänger finns för alla fönster, dörren är en gallerdörr, allt är torftigt och påminner om ett amerikanskt mycket nedgånget fängelse.

Jonathan plockar in oss alla, 10-12 svenskar, i rummet för att möta killarna, några vakter är med. Han pratar med dom, skojar och dom lyssnar. Han berättar om sig själv, han konstaterar att dom alla uppenbarligen gjort något dumt eftersom dom var där men han frågar också om dom har några drömmar? Vad vill ni med era liv? Han säger sluta aldrig att drömma, man får aldrig ge upp! Någon vill bli brandman, andra läkare, advokater, ekonomer, allt möjligt. Någon vill bli en bra pappa, låter gott i detta land av frånvarande pappor.

Han frågar om nån vill hälsa oss välkomna och efter lite trugande så gör en av killarna det, jättefint. För många är Afrikaans ett större språk än engelskan vilket förstås gör det svårare. Han frågor om killarna kan tänka sig att sjunga för oss, det gör dom, flera sånger och dom gör det bra!

Vilken man, Jonathan, vi blir så imponerade, alla dessa killar i ett rum, inget att göra, bara häktade och det kan ta hur lång tid som helst innan rättegång och ändå känns det så bra att mötas i detta rätt så illaluktande rum. Det är lätt att tro att dom gör ett bra jobb.
Dom får inte många besök, allt som bryter rutinen och vardagen är kul mitt i fängelsetristessen.

Familjen, sport och religionen är viktigt. Här ber Ulrika en bön för allas väl och ve. Ulrika har varit här många gånger förr.
Vi går vidare till en avdelning för barn/killar under 18 år. Här "förvaras" dessa ungdomar tills dom är gamla nog att dömas för sina brott. Det är en lika stor sal som den förra med kanske 40 rostiga sängar i. Här bor 8 killar mellan kanske 13 och 17 år. Ingen är ännu 18, alltså är dom barn enligt konstitutionen.

Det är extremt torftigt och det syns inte ett spår av något att göra, inga papper, pennor, böcker, personliga saker, inga bollar, helt enkelt ingenting! Här är det svårare att få kontakt, Jonathan gör sitt bästa, vi ställer frågor. Alla kommer från olika områden med hög kriminalitet, flera berättar om att dom varit med i gäng och fastän dom gjort som dom blivit beordrade så kommer ingen och hälsar på. En av killarna säger att han har dödat två människor, vill han chockera oss, jag vet inte men oändligt sorgset är det.

Ingen har haft en fungerande familj, skolan och samhället har svikit men framför allt har familjen svikit. Någon enda har en mamma som kommer. Ögonen är tomma på flera av killarna. Dom har varit här mellan 2 veckor och två år. Vi frågar om det finns en skola här? Nej, ingen skola blir svaret. Vill ni gå i skola? Nej sägar några, några ja.

Vad väntar när ni kommer härifrån? Svaret blir, åter till gänget annars blir man jagad och dödad. Men även här hälsar en av killarna oss välkomna. Några i vårt gäng är tandläkare och har med sig tandborstar och tandkräm, hur ynklig nu denna lilla gåva kan tyckas i en värld som ramlat ihop. Men dom får en lektion i hur man borstar tänderna och fnissar gott åt det. Vi fnissar alla gott, känns förlösande mitt i eländet.
Hos killarna under 18, förvaring på ett eländigt sätt. Arbetet med Imibalabarn känns oändligt viktigt. Hit vill vi inte att några ungdomar skall komma. 
Vi tar i hand när vi går. Även här var några vakter med i sina ljusbruna uniformer. Både Stefan och jag kände att alla vakter vi såg verkade helt OK, vanliga människor och det kändes bra. Dessa unga killar kan behöva förebilder i sin tuffa värld.

Vi tog oss till våra bilar och körde till vårt sista stopp, mammor med små barn i eget hus och med ett inhägnat område och gräsmatta. Mammorna var alltså dömda, mestadels för brott som handel med droger, bedrägerier och stöld. Här bodde mammorna med sina små barn som då var under två år. Den minsta var 2 veckor gammal. Alla svarade gärna på frågor och berättade om sina liv.

En av tjejerna berättade att hon hade 4 barn, bara den yngsta var med här, och att hon var dömd till fängelse i 15 år efter att ha fungerat som drogtransportör. Stränga straff för svåra brott, visst ska det vara så men vad blir det av dessa fyra barn?

En annan berättade om en uppväxt där hennes pappa blev skjuten och dödad i hemmet när hon var 10 år. Mamma gifte om sig men även den nya pappan blev skjuten. Mamman började missbruka droger och livet blev väldigt tufft för henne och syskonen. Mamma vände sig också mot henne, tyckte inte om henne, tyckte att hon var alldeles för lik sin pappa. Livet blev ännu tuffare, hon började också missbruka droger och här är hon nu med ett litet barn. Men hon hade ett stort, fint leende och jag tänkte på maskrosbarn när jag såg henne.

När alla dessa 12-15 kvinnor tillfrågades om sina drömmar så ville precis alla bli och vara en bra mamma! Det finns nog ingen viktigare roll i vår värld - tänk så lätt det blir att förstå hur viktig en mamma och en pappa är för att man ska bli en harmonisk och väl fungerande människa, när man träffar så här många människor, som alla haft det svårt i sin uppväxt.
Hos mammorna och deras små barn. Den stora blonda killen arbetar på Hope Prison Minstry och håller en liten två veckors baby i famnen. Bebben var som gjuten i hans rejäla famn under hela besöket, såg så tryggt ut.
En av våra tandläkare har med sig tandborstar och tandkräm till alla barnen. Här ges en lektion i tandborstning, lugnt och fint ska tänderna borstas, morgon och kväll.
Vi lämnar Pollsmoorfängelset och vi inser som så många gånger förr att är man född i fina Sverige, så har vi alla vunnit högsta vinsten i vårt livslotteri. Ulrika Fritzon berättar att hon är så imponerad av det arbetet som Jonathan och Jenny gör. Hon berättar också att nästa gång hon kommer hit är i slutet på februari nästa år och då kommer hon att berätta mera om det arbete som Svenska Kyrkan gör i Pollsmoorfängelset. Då är vi välkomna dit igen!

Ulrika är också så glad för att en person hemma i Sverige testamenterat en miljon kronor till Afrikaverksamheten i Svenska Kyrkan och dom kommer att gå till projektet "Hope for kids" i Ulrikas regi här på fängelset. Ett gott namn, det kan inte bli annat än bra!

PS, så har jag nu lagt till de bilder som pastor Jonathan tog under besöket, och som vi har tillåtelse att använda. Tusen tack för bilder och ett besök vi aldrig glömmer.

Här är alla vi svenskar som gjorde besöket. Paret i lila är Jenny och Jonathan Clayton, oförtröttliga har dom utfört sitt återanpassningsprogram för fångar i 24 år! Bredvid dom står Lena, vår egen präst i kolonin och också Ulrikas högra hand här. Till höger står Ulrika Fritzon.

Emelies playschool, julavslutning med badutflykt

En gång om året bjuds barnen på Emelies Playschool i Sir Lowrys Pass Village på utflykt. Det är en stor händelse för barnen i en kåkstad och en extravagans långt över det vanliga.
Det ska bli bad på Cape Garden på Mondear Road i Somerset West nära Monkey Town och N2. Ann-Marie, vår vän i Svalorna, ansvarar för en fond för Emelies Playschool och ur denna fond tas pengarna till denna  mys- och skrattupplevelse.
Alla barn älskar detta och många kan simma. Emelies Playschool har sett till att dom stora barnen har gått på simskola. Havet har stora vågor här och mycket strömmar så det är så bra.
Hyrda minibussar kör alla barnen hit och sen blir det bad i pool med halvmeterhögt vatten, lek i hoppborg och rutschkanor. Personalen är med och övervakar. Det är 7-8 damer, alla med en rondör, som är mycket väl tilltagen. Men se, dom är rätt så pigga ändå i värmen, så det går allt bra.
Såå kul och mysigt, många glada barn
Jättefin rutchkana
Precis som hemma i Sverige, hopp, hopp, bastant tant övervakar
Ann-Marie har bott i Sydafrika i över 40 år, är gift med en sydafrikan och har barn och barnbarn här. Tack kära Anne-Marie, du är faktiskt den som gör detta möjligt! Fantastiskt bra jobbat! Utbildning gärna med glädje är så viktigt!
Detta var nog det bästa, rutchkana fylld med badskum och en snäll kille som skjutsar på alla barnen så det blir bra fart i löddret!
Sen blir det jullov och ingen lekskola för barnen. För en del barn är detta bra men många kan ha föräldrar som både dricker och missbrukar och helgerna kan bli tuffa.

Men nu är det fantastiskt kul att vara här, glädjen står högt i tak. Mys och bus för hela slanten!
Alla får smörgåsar, goda kakor och dricka och sen blir det mera bad innan det efter tre timmar är dags för hemfärd.

söndag 13 december 2015

Läget i Sydafrika och i Tanzania!

Här i Sydafrika är det inte så roligt just nu. Den gode president Zuma har avskedar sin finansminister Nene med omedelbar verkan.
Vad händer då? Randen värde går ner och ligger i dag på lägsta nivå någonsin med 53 öre mot den svenska kronan, kreditvärdigheten ligger på lägsta nivå, tidningarna svämmar över av kritik mot denne egensinnige, korrumperade, självsvåldige man, som inte på något sätt tycks ha Sydafrikas bästa för ögonen.

Vad jag kan förstå så tycks det vara främst två orsaker till detta. Mr Nene är förstås en självständigt tänkande person med hög integritet. Han har motsatt sig främst två saker.
För det första, Zuma vill bygga 6 kärnreaktorer för att producera el i ett av världens solrikaste länder. Tokigt säger Nene och vill inte gå med på detta utan enbart på att man ska göra en analys.
För det andra, Sydafrika Airlines kvinnliga styrelseordförande, Dudu Myeni vill köpa 10 airbusplan. Nej säger Nene, vi har bara råd att leasa 5. Damen ifråga är vän med Zuma och hon klagar över finansministerns omedgörlighet till Zuma och Zuma sparkar Nene. .

Kanske förenklar jag händelsförloppet men i stort sett så verkar det ha gått till så här. Mr Zuma själv har inte gett någon offentlig förklaring till detta, men vi får se vad framtiden har att visa.

Under tiden kan jag inte låta bli att förundras över Ola Sälls artikel i SVD den 10/12 där han skriver om Tanzanias nye president sen en månad tillbaka, John Magufuli, även kallad bulldozern. Äntligen en afrikansk ledare som tar strid mot stöld och korruption.

Han tyckte att firande av självständighetsdagen kostade för mycket så han ställde in och gjorde om dagen till en allmän städdag istället. Detta också i hopp om att stävja en begynnande koleraepidemi.

Ett överraskningsbesök på ett sjukhus resulterade i att Parlamentets högtidliga öppnande gjordes om till ett billigare scenario så att sängar kunde köpas så att patienterna slapp sova på golvet.

Han förbjuder utlandsresor för statsanställda och låter istället ambassaderna göra jobbet. Lyxhotell är förbjudet, konferera hemma istället. Hamnen i Dar Es Salaam fick oväntat besök efter att det framgått att 2300 containrar inte tullats in. Hela hamnledningen och chefen för Skatteverket fick sparken.

Fantastiskt med någon som är så otroligt handlingskraftig! Grattis Tanzania, ni kommer att blomstra! Snart!




Hej då till Christina, hej till Peter och till Viola!

Snart dags att åka hem efter intensiva veckor här för Christina. Vi avslutar med att gå på Housewarmingparty hos vännerna Jessica och Rolf och Lisa och Jan, som har flyttat in i fina lägenheter på Greenways nära Gordons Bay.
Ett glatt gäng, värdinnan Jesica i centrum
Babs, Christina och Thamas i fniss och samspråk
Vi får sedan fortsätta njuta varma bad med för vännen Christina tar det ett tag till nästa gång. En mogen citron vill Stefan bjuda med hem till kalla Sverige.
Hej då vännen, ha det gott i kalla nord, hälsa till alla goda vänner och arbetskamrater så fantastiskt mycket!
Tusen tack Stefan, du har verkligen varit tålmodig och helt supernöjd med att sköta dig själv under dessa långa härliga veckor med Christina! Jättebra!
Citronen som ska med till kalla Sverige knipsas med omsorg, bara njut av dessa fina vitaminer, Christina!
Under tiden har käre Peter fyllt år den 2/12, närmre bestämt 32 år. Härligt att Miriam sköter om honom väl med heldags födelsedagsfirande a la´ Miriam. Vi vet att du hade det bra, skönt, men vi skulle gärna varit med och firat, stort grattis och många kramar från oss.
Grattis käraste Peter, glad att du gillar din present! Kramar i mängd
I dag är det Lucia, denna mysiga dag när Sverige bara svämmar över av vitklädda tjejer med ljus i håret. Vi njuter av Viola skruttan, som mig veterligen (kanske inte helt sant) har Luciakrona på sitt ljusa hår för första gången.
Jättefin Viola, så stor och stolt Lucia!
Hela dagiset firar lucia, vilket jättegäng och så många lucior!

Taffelberget, vår sista utflykt!

Vi vill gärna upp på Taffelberget, detta världsberömda platta berg, som ser ut som ett bord och där molntäcket ibland glider som en bordduk över bergskanten. Taffelberget är utnämnt till ett av världens sju naturunderverk sedan 2011. År 2014 hade bergbanan upp till toppen varit igång i 85 år, inte illa.

Vi hoppar på en Hop on-Hop off buss nere i centrala Kapstaden och den tar oss upp till bergbanan. Lite orolig är jag då det var 15 år sedan jag var uppe på toppen och lite höjdrädd är jag allt. Men se det gick jättebra. Fint soligt väder och ingen blåst, det kunde inte vara bättre förutsättningar.
På väg upp i bergbanan. Berget är vackert grått och bordduken hänger lite över kanten
Christina är imte höjdrädd! Se den häftiga utsikten med fängelsön Robben Island i bakgrunden och den runda stadion som byggdes inför FotbollsVM 2011. Kapstaden och dess hamn breder ut sig nedanför
Välkända topparna Lions Head till vänster och Signal Hill till höger
Häftigt kort, jag håller mig i ...
Längst ner ser vi Camps Bay, stranden med Atlantens 13 gradiga vatten
Vi ser två tokiga unga män ge sig ut på klättringsstråt nerför berget. Sen ser vi dom elegant klättra nerför lodrät vägg, modigt!
Underbar upplevelse, fantastiskt vackert och vi avslutar dagen med att hoppa på vår Hop on-Hop off buss, som tar oss tillbaka till Waterfront. Vi slinker in på utställningen Wildlife Photografer of the year nära Clock Tower och så tar vi en fika och njuter av dagen och upplevelserna,
En stor fin skogshare från Skottland, som rafsar i snön efter mat
Haj och surfbild, ska vi mingla lite?
Sydafrikabild, baby elefant ramas in av mamma elefant och med en zebra och en giraff i blickfånget
Visst är det fantastiska bilder? Inget är lätt att fånga utan kräver mycket tålmodiga fotografer och skickligt är det!