Helgen fortsätter, museér i Kapstaden

Vi tänkte att detta skulle bli en helg när vi "gör" Kapstadens museér. Under säsongen har vi nämligen turistat en hel del med nära och kära på besök. Vi har varit på Taffelberget, Akvariet, åkt Hop on/Hop off buss, gjort rundturer runt  GodaHoppsudden, vandrat runt i kåkstaden Khayamandi mm och nu är det dags för den grundläggade kulturen, museérna. Vi gjorde det rejält, vi gjorde fem på två dagar, kul tyckte vi!

Vi börjar på National Gallery, som ligger längs östra sidan av Companys Garden, Kapstadens Central Park. Ett konstmuseum med fina samlingar från nutid och dåtid och helt klart ett levande museum. Inte jättestort, lite mindre än Göteborgs Konstmuseum och med andra ord "greppbart".

National Gallery ligger fint med Taffelberget i bakgrunden. Denna dag ligger bordduken på och täcker det platta bordet.

En så mysig tavla, tyckte jag. Ugglan har samlat alla fina fåglarna till konsert. Frans Snijders heter konstnären och han levde 1579-1657, på Rembrandts tid, alltså. Kanske tillhörde han de första holländarna i Kapstaden, vad vet vi? 

En utställning handlar om det nya Sydafrika, alltså tiden efter apartheid. Många speciella och innovativa verk varav en hel del gör ont i ögonen. Här finns så mycket känslor.

Detta är en rätt läskig sort, liemannen gjord av mycket svarta tangentbord och med en stav gjord av musdosor. Konstnär, vet ej. Syfte, får lämnas åt var och ens fantasi.

Här handlar det om kreativitet på plats och workshops. Hjärtat måste vara med likaså vårt ursprung.

En annan separatutställning handlar om konstnären Moses Tladi, som var den förste svarte konstnären som ställde ut på National Gallery år 1931. Nuvarande utställning öppnade hösten 2015 och avslutas inom kort. Han målade det sydafrikanska landskapet och gjorde det under mycket knappa förhållanden.

Säkert fick han slita för att tillfredsställa sina drömmar.

Slave Lodge är vår nästa anhalt och här får vi oss till livs slaveriets långa och eländiga historia. Den vite mannen, hur mycket har han inte på sitt innovativa samvete?

Holländska Ostindiska Kmpaniet kom till Kapstaden år 1652 och redan 1658 kom dom första slavarna hit. Kompaniet behövde en arbetsstyrka som kunde göra hårt arbete och bidra till att skapa en basal infrastruktur i Kapregionen. Slavarna hit kom huvudsakligen från områden runt Indiska Oceanen, från Indien, Sri Lanka, Malaysia och SydostAsien och i någon mån från östra delarna av Afrika. Slavelodge är gamla slavkvarter och här levde dom under mycket dåliga förhållanden och straffades på alla möjliga raffinerade sätt för verkliga och inbillade synder.

Den 2 januari var slavarnas enda lediga dag på hela året. Då blev det karneval och karnevalståg, Minstrels Parade, vars anor går så långt tillbaka som mitten på 1800-talet. Med sång, musik och dans och glädje tågar alla genom staden, glömmer sina sorger och har helt enkelt kul!

Underbare Nelson Mandela, hans kloka ord finns alltid med

Singing Freedom, en separat utställning på Slavelodge. Sydafrikas vackra nationalsång spelas här hela tiden och mycket annat också.

Det fanns en Transatlantic slavhandel över till Amerika. Denna pågick mellan 1530 till 1870 och man uppskattar att mellan 11 till 15 millioner människor forslades under gräsliga förhållanden i usla båtar över Atlanten. Slaveriet och slavhandeln i Kapstadregionen upphörde när engelsmännen kom till makten år 1795. Tillika infördes religionsfrihet.

Många av slavarna var muslimer och i Kapstaden bor många muslimer i fina Bo-Kaap, där husen är målade i dom läckraste, mest lysande färger. I början var alla husen vita och varifrån de lysande färgerna kom vet man inte helt säkert. En teori är att att det är för att visa muslimsk identitet och som en hyllning till den muslimska högtiden Eid, som avslutar fastemånaden Ramadan. Eller var det helt enkelt så att man fick ta den färg som fanns billigt? Bristvaran pengar kan ha spelat en viss roll?

Ursprunget för Capemalayisk mat finns här med massor av kryddor och andra godsaker

Man blir ju så glad, vem vill inte bo i ett knallgrönt eller ett illrosa hus?

Här gick vi in på lilla Bo-Kaap museet, som var en besvikelse. Det finns ju så mycket att berätta om den muslimska kulturen, om färgen på husen, om de muslimska klädernas historia mm. Inget av detta kom fram. En tråkig film visades i ett av rummen. Här snusade och sov tre personer av fyra efter fem minuter, vad säger inte det? Vad sägs om att tänka till och göra något bra av detta embryo till museum. Tills vidare får dom inte vara med på bild på denna blogg. Det måste man allt förtjäna!

Nästa dag blir det District 6 museet, som berättar om ett av apartheidsregimens mest oförglömliga och människoovänliga tilltag. Att flytta 70 000 människor mot deras samstämmiga vilja från sina hem skapade stora och oreparabla sår. Allt för att den vita människan skulle få ett nytt område att bo i, stor synd i detta. Det är nu 50 år sedan det skedde.
Fugardts theatre i Kapstaden gör en underbar 50-årsföreställning till minne av glädjen, musiken och den fria anden i District 6. Den heter District 6 - Kanala (peace på xhosa). Ett så bra namn, föreställningen andas verkligen fred och försoning.

Sparade gatunamnsskyltar. Här finns också en oändlig mängd foton från det dagliga livet i District 6, från förlossningssjukhuset, från den gemensamma tvättstugan, från bröllop, sång och musikaftnar, från parader, från livet självt.

"Hold fast to dreams for if dreams die Life is a broken-wings bird that cannot fly".

District 6 Museum har vi besökt tidigare. Det berättar historien om hur det var och hur det gick till att utrymma. Helt säkert var det ett levande samhälle och positivt på många sätt men också fattigt. Stefan var i Kapstaden som ung sjöman och hans minne är att det var ruffigt och eländigt.
Vi saknar en vision om hur man kan gå vidare. Mycket av District 6, som nu officiellt heter Zonnebloem, är fortfarande obebyggt.

Sista museét på vår odyssé är Sydafrikamuseet med Planetariet, som ligger längst upp i ena ändan av Company Garden. Ett så fint museum och hit tänkte vi verkligen inte gå men här finns så mycket att se! Först kommer en utställning om grottmålningar i Sydafrika. Hur gick det till, vilken färg använde man, varför bevaras vissa bättre än andra? Mycket intressant!

Överst står välkommen på Sydafrikas alla 11 nationella språk. Det är fantastiskt, när vi träffar en svart eller färgad sydafrikan så pratar dom ofta både engelska och afrikaans förutom zulu och zhosa. Dessutom kanske man gör sig förstådd på något annat stamspråk också, mycket begåvat!

Sydafrikas stammar med dess olika seder och bruk har en stor avdelning. Här finns massor att lära och se, hur mycket intressant information som helst.
Men mitt i alltihop så kommer den gode Mandela in. Plötsligt sitter en TV på väggen som visar filmer från Mandelas liv som president och efter presidenstskapet. Hans personliga sekreterare Zelda Granger intervjuas och inslag visas från olika tillställningar där Mandela bidragit med sin närvaro. Jag tycker om det, det känns bra att han är med oss och fortfarande tar upp plats i Sydafrikas liv. Hans värderingar behöver leva kvar även om världen också måste gå vidare.

"The truth is that we are not yet free; we have merely achieved the freedom to be free, the right not to be oppressed.
We have not taken the final step of our journey, but the first step on a longer and even more difficult road.
For to be free is not merely to cast off one´s chains, but to live in a way that respect and enhances the freedom of others.
The true test to our devotion to freedom is just beginning."

Bilden ovan hänger på väggen bredvid TVn. I hans insiktsfula ord ligger mycket sanning - det tar lång tid för en ny demokrati att sätta sina grundvalar.

Vi går vidare in i en massiv avdelning för uppstoppade djur i en helt otrolig mängd. Zebror, lejon, bockar, elefanter, allt, inte bara i ental utan i grupper, hjordar. Jättefina och om man vill studera hur djuren ser ut och hur stora dom är, så kan man verkligen göra det. En elandantilop är tex lika stor som en halvvuxen elefant, otroligt. Det är inte dammigt, det är riktigt bra!

Massivt stort fint lejon med en köttbit i munnen

Bockar i mängd och en buffel som tittar fram till höger

Valskelett i naturlig storlek och hajar, fiskar av alla slag och sorter finns i plastmodeller. Inte så fina som dom uppstoppade djuren men rätt bra. Sen kommer upstoppade fåglar och ormar, vi var imponerade av denna mångfald. Väl värt ett besök. Planetariet hann vi inte ens andas på.

Vi lämnar museét och flanerar neråt Companys Garden. Vi går förbi Parlamentet och bestämmer oss för att nästa säsong ska vi besöka detta hus för beslutsfattande på hög nivå. Man måste boka tid så det ska vi göra.

Parlamentet i Kapstaden, fin byggnad men vem står framför om inte kära Drottning Victoria! Tänk att hon fått vara kvar i dessa tider när statyerna faller.