Gammelmormor Alice, 95, firar ordentligt!

Mamma Alice, mormor, farmor, svärmor, gammelmormor fyllde 95 den 4 november. Detta firades ett antal gånger, närmre bestämt fyra! Vi delar upp oss lite så blir det inte så stimmigt för ett 95-årigt födelsedagsbarn.

Debuten är några dagar innan själva födelsedagen, då min bror Jan med stora delar av Jilverofamiljen kom och grattade. På själva dagen, den 4/11, var det samling med kaffe och tårta med alla pensionärerna på mammas boende, mina systrar Lena och Monica stöttade. Systrarna återvände sen på eftermiddagen då nästa tårtkalas gick av stapeln. Vår kusin Kurt hälsade på tillsammans med sin fru.

Ny tröja dagen till ära, vi firar hemma hos Tommy och Gerd

Petra, Lena, Tommy och Hans-Olof väntar på tårta efter att Mamma Alice fått smaka den goda Swartzwaldtårtan

Bakom rosenkonpparna och med svensk flagga på plats. Visst är 95 en ansenlig ålder

Sista gången och fjärde gången gillt, så samlades vi hemma hos min bror Tommy lördag den 7/11. Gula rosenknoppar prydde bordet och kära mamma mådde riktigt bra.  Skönsång och hurrarop i sedvanlig ordning kunde vi bistå med, lite presenter vankades också. 

Det finns en sak som min kära moder har haft lite problem med och det är att hon, som så många andra gamla, fryser. Det är kallt på hemmet tycker hon, trots att det är 23 grader. Alltså har vi till hennes rum tagit extraelement, värmefilt, värmeplatta att ha fötterna på mm mm. Sist i raden fick hon nu två små fårskinn, som jag tänkte hon kunde ha att sitta på, det ena i matsalen (där det fortfarande är 23 grader) och det andra i en av stolarna på rummet.

Men se det blev ett för mycket, dagen efter ringde hon och sa, kan du nu hämta ett av dom där fårskinnen, det räcker med ett! Man kan bara konstatera att hon är ganska så pigg, det känns skönt! Då känns det ganska OK att åka iväg långt bort till Sydafika ett tag. 

Det är onekligen fantastiskt, när min mamma föddes år 1920 fanns det knappast några bilar hemma i Fotskäl. Man gick eller åkte häst och vagn. En vanlig bondgård försörjde bonden och hans fru, åtta barn och dräng och piga. Inget överflöd men man klarade sig. Vilken otrolig utveckling min 95-åriga mamma har varit med om. Det som är roligt är ju att hon bott i samma bygd i hela sitt liv och minnena sitter som gjutna. Mamma Alice har mycket att berätta, härligt! Hon är en viktig person för oss alla.