Nu, äntligen i Sydafrika!

Härligt att vara här i solen och värmen. Jakarandaträden blommar vackert blått, bougainvillan och hibiskusen prunkar. Vårt hus mår bra och allt är i sin ordning. Vår granne och vän Jan har skött om vårt hus fantastiskt bra. Vi är så glada att vi har denna hjälp.

Jan och hans fru Pamela i vår soffa. Jan "lämnar över" efter alla bestyr, som han bistått med. Tack snälla Jan för allt du gör för oss!

Vår vän Thomas finns också på plats. Han bjuder på en härlg välkomstmiddag vår första kväll i Schapenberg. Härligt med goda vänner så nära.

Thomas, vilken fin fyrarätters middag du välkomnade oss med! Så gott och mysigt, tusen tack!

Nästa morgon blir det promenad på stranden. Det är Lifesavingskola och massor med unga människor i våtdräkter och badmössor, som ligger i träning.

Samling för Lifesavingskola på Strand

Lifesavingskola, man börjar som barn och så tränar man varje år inför livräddaruppdrag under sommarsäsongen när man blir stor nog. Här skickas en ny grupp snart ut i vågorna

Stefans bror Ulf och hans Geetha kom på snabbvisit. Ulf fick nycklarna till deras nyinköpta 2-3 rumslägenhet i Somerset West nära Strand och därmed nära både till stranden och golfbanan. Det kan helt enkelt inte vara bättre!

Glada lägenhetsinnehavare, kontraktet på bordet! Vi firar med fin middag på kvällen, tack Ulf för jättegod mat! Här dock en ganska så typisk bild av bröderna Lindholm, mobil i högsta hugg!

Kanske har jag inte riktigt beskrivit hur det ser ut här nere där vi bor. I Sunday Times, vår riktigt bra helgtidning här nere, så beskrivs Somerset West utveckling i mycket positiva ordalag. Staden har det mesta, vackra berg, nära till vatten, fantastiska vingårdar och naturreservat inpå knutarna. Vi expanderar och växer. Det byggs överallt.

Detta är en bild som är typisk för Somerset West just nu. Det byggs överallt. Golfaren till vänster står på vår träningsrange. Byggkillarna jobbar i mängd på byggarbetsplatsen bakom staketet.

Somerset West ingår i en liten treenighet med de likaledes små städerna Strand och Gordons Bay, alla med sin speciella karaktär. Strand har sin 5 kilometer långa strand. Här kretsar allt runt strandlivet. Gordons Bay är en liten by, med lite seaside-känsla. Allt är mindre och mysigare.
Somerset West har mera stadskaraktär men ändå med två fantastiska 1700-tals vingårdar centralt, med mysiga restauranger och en sommarmarknad. Den ligger i skuggan av "vårt" berg, Helderberg. Dessutom har vi hela bergskedjan Hottentott Holland, som majestätiskt breder ut sig i bakgrunden.

Men vackra blommor kan man inte få nog av. Det gör att man blir extra glad att vara här. Här kommer lite fägring från vår egen trädgård.

Det prunkar runt garageuppfarten

Detta är Stefans blåbärsbuske och stolthet just nu, massor av blivande blåbär på gång. Vänta en månad bara!

Morgonkaffe vid poolside, inte så dumt! Stefan är mycket nöjd!

Vi flyttar in!

Nu har vi gjort oss lite hemmastadda i lägenhet på Kvarnberget. Här bor vi den korta tid på vår och höst när vi inte är på Hunö och lite dessemellan när behov finns av olika skäl. Det är också vår son Peters och hans fästemös fasta hemvist. Huset är uthyrt och i goda händer. Det känns väldigt bra. Vi är nöjda.

Här är Peter och Stefan i vardagsrummet under tiden målning pågick, ett stort bestyr!

Men nu är det nymålat och fint. Peter och Miriam hade en del möbler, husgeråd och TV, vi bidrar med en del och det blir ju riktigt bra.

Frukostdags med Stefan i glödlampans sken i köket

Utsikten från sovrummet med älven i bakgrunden

Ett sovrum ...

Ett sovrum till ...

Vardagsrum 

Lite mera vardagsrum ..

Detta måste vi fira!

Födelsedag så klart men vi är också så glada att vi är här!

Men vi minns med glädje vårt fina hem under tiden vi inte hade någonstans att bo, nämligen fina huset på Gamla vägen 6! Tusen tack än en gång till Lena och Jan för att vi fick bo så länge hos er!
Tack än en gång för alla goda diskussioner om båtar, båtköp, resor i hela världen, om barn och barnbarn, om jobb, allt! Tack för alla goda middagar tillsammans och allt gott vin vi lyckades sörpla i oss.

Så här fint bodde vi hos Lena och Jan

Dessa två underbara sportiga människor cyklade tom våra cyklar till Kvarnberget! Tack Lena och Jan för allt!

Gammelmormor Alice, 95, firar ordentligt!

Mamma Alice, mormor, farmor, svärmor, gammelmormor fyllde 95 den 4 november. Detta firades ett antal gånger, närmre bestämt fyra! Vi delar upp oss lite så blir det inte så stimmigt för ett 95-årigt födelsedagsbarn.

Debuten är några dagar innan själva födelsedagen, då min bror Jan med stora delar av Jilverofamiljen kom och grattade. På själva dagen, den 4/11, var det samling med kaffe och tårta med alla pensionärerna på mammas boende, mina systrar Lena och Monica stöttade. Systrarna återvände sen på eftermiddagen då nästa tårtkalas gick av stapeln. Vår kusin Kurt hälsade på tillsammans med sin fru.

Ny tröja dagen till ära, vi firar hemma hos Tommy och Gerd

Petra, Lena, Tommy och Hans-Olof väntar på tårta efter att Mamma Alice fått smaka den goda Swartzwaldtårtan

Bakom rosenkonpparna och med svensk flagga på plats. Visst är 95 en ansenlig ålder

Sista gången och fjärde gången gillt, så samlades vi hemma hos min bror Tommy lördag den 7/11. Gula rosenknoppar prydde bordet och kära mamma mådde riktigt bra.  Skönsång och hurrarop i sedvanlig ordning kunde vi bistå med, lite presenter vankades också. 

Det finns en sak som min kära moder har haft lite problem med och det är att hon, som så många andra gamla, fryser. Det är kallt på hemmet tycker hon, trots att det är 23 grader. Alltså har vi till hennes rum tagit extraelement, värmefilt, värmeplatta att ha fötterna på mm mm. Sist i raden fick hon nu två små fårskinn, som jag tänkte hon kunde ha att sitta på, det ena i matsalen (där det fortfarande är 23 grader) och det andra i en av stolarna på rummet.

Men se det blev ett för mycket, dagen efter ringde hon och sa, kan du nu hämta ett av dom där fårskinnen, det räcker med ett! Man kan bara konstatera att hon är ganska så pigg, det känns skönt! Då känns det ganska OK att åka iväg långt bort till Sydafika ett tag. 

Det är onekligen fantastiskt, när min mamma föddes år 1920 fanns det knappast några bilar hemma i Fotskäl. Man gick eller åkte häst och vagn. En vanlig bondgård försörjde bonden och hans fru, åtta barn och dräng och piga. Inget överflöd men man klarade sig. Vilken otrolig utveckling min 95-åriga mamma har varit med om. Det som är roligt är ju att hon bott i samma bygd i hela sitt liv och minnena sitter som gjutna. Mamma Alice har mycket att berätta, härligt! Hon är en viktig person för oss alla.

Tillbaka igen, Violas födelsedag och Parents Day!

Efter några dagar hemma i Göteborg så är vi åter på väg upp till Stockholm. Denna gång är det både Stefan och jag. Vi åker bil och vi sitter i bilkö nära Stockholm. Klockan är fem och vi åker in mot stan, trots detta är det svår kö. Men efter 1 1/2 timmes nära stillastående, så svänger vi av mot Lidingö vid Norrtull och in på nya Norra Länken, en flera kilometer lång tunnel, och som ett trollslag, alla bilarna är borta!

Norra länken, från jättekö till absolut ingen kö! Man förundras! En helt ny tunnel i rusningstid och inga bilar!

Vi kommer ut nära Lidingöbron, ej heller där är någon kö utan trafiken flyter. Vi kan bara konstatera att Lidingö är rätt ställe att bo på. Trots att det är en ö, inga köer, allt flyter på, tacksamt!

Men det var inte detta vi skulle prata om! Vi kom ju hit av två orsaker, Violas födelsedag och Lisas Parentsday på jobbet, LinkedIn. Viola först, Viola fyllde 5 i måndags, nu är det onsdag, vilket innebär firande nr 2. Viola grattas med sång, favoritmat men den tilltänkta smaskiga efterrätten/tårtan frös inne pga kökshaveri och reparationer på gång. Men Viola fick pennor, pysselböcker, burkar, suddgummin mm till sitt nya skrivbord, som hon hett önskat sig (samma som Viggo och Vilda). Vi pysslar med Mamma Mu, sen är det läggdags.

Nästa morgon, Viola går i nya mössan till dagis

Men Violas stora kalas blir på lördagen, firande nr 3! Då kommar alla barnen på hennes dagis Orion. Dom är minst 15 + alla grannbarnen, alltså har Violas gympasal hyrts in, dock utan gympafröknar. Ola tar på sig ledarskapet här och det gör han med den äran. Viola älskar sin gympa så det är ett mycket gott val.

Detta är det svåraste, Viola väntar på att alla ska komma!

Samling, lugnt och fint!

Födelsedagsgrisen med fin present

Tårta och kex, efter hopp och skutt, allt under kontroll!

Slut på Violafirande, nu är det dags för Parents Day på Lisas jobb, LinkedIn. Fantastiskt kul, har man någonsin hört talas om detta? Nej, men för tredje året i rad har man denna dag på LinkedIn och på andra ställen också. Vi kommer ilande, ingen tvekan!

Egentligen kallas dagen för Bring in Your Parents Day. Tanken är att man vill betona att föräldrars erfarenheter spelar fortfarande en stor roll i sina vuxna barns liv. Ledarskap, affärsplaner, det finns mycket man kan dela med sig av. Men helt klart det är inte helt lätt för föräldrar att exakt förstå vad deras barn gör på jobbet. Sjuksköterska, lärare är lätta yrken att förstå, men programmerare, grafisk designer, controller är kanske inte lika enkelt.

Här fnissar vi lite i ett av konferensrummen, biblioteket, innan allt börjar och Stefan testar LinkedIn-gitarren

Alltså kom vi till Lisas jobb kl 14.30 den 5/11. På LinkedIns Nordenkontor i Stockholm jobbar ca 30 personer och säkert hade 20 av dessa tagit dit sina föräldrar. Stimmigt och glatt blev det och på detta vackra kontor 5 trappor upp, togs vi alla på en guidad tur, gruppfoto togs (självklart!). Man sitter i helt öppna kontorslandskap, många mötesrum finns med mycket video/teleskärmar för videokonferenser. En fin atriumgård breder ut sig i mitten, allt är ljust och fräscht, pingisbord och gitarrer finns för rekreation, frukost serveras varje dag, glada färger, visioner och mål står beskrivna på väggarna. Allt känns lättillgängligt

Självklart bjuds vi på fika och dotter Lisa berättar om företaget. Fantastiskt roligt är det att se sitt vuxna barn tryggt, sansat, begåvat och affärsmässigt vara en del av och dessutom en otroligt viktig pusselbit i sitt jobbsammanhang. Fantastiskt kul att se dig i denna roll, Lisa! Såå fint jobb du gör! Ledigt, elegant och säkert, vi är så stolta föräldrar!

Avspänd dotter väntar på att starta ..

Engagerad dotter i berättartagen, vi är så stolta!

HR-chefen står näst i tur, Jean, ganska nyanställd chef pratar sen om vikten av mångfald. Då fnissar vi lite för LinkedIn är på ett sätt så otroligt homogent, alla lika gamla, ganska lika bakgrund och synsätt. Men å andra sidan, många kommer från andra kulturer, så vi konstaterar att mångfald är säkert viktigt, för Jean var det ett hjärteämne, tror jag. Till sist kommer en glad gitarrspelare dito begåvad medarbetare och förutom att sjunga, så berättar han om LinkedIn i praktiken, hur gör man helt enkelt.

Först musik, sen "hur gör man egentligen", tillsammans lättsmält och tillgängligt

Jean, den mörke killen och hans mamma (orange tröja) och vår gitarrspelande vän med sina föräldrar. Tusen tack, allt var verkligen trevligt!

Förutom allt detta fick Stefan och jag tidigare på dan vara med Lisa på SUP46 (Start Up People of Sweden), helt nytt för mig. SUP 46 är alltså en så kallad hubb eller community där 50 heta start up-företag sammanförs med affärsänglar och investerare. Enkelt uttryckt, ett företag där entreprenörer får hjälp med att starta upp sitt företag. Man får lite kontorsyta, någonstans att vara, kontakter, investerararhjälp och stöd. Här introducerades Parents Day, Lisa bjöds in, föräldrarna hakade på och vi visades runt av Jessica, VD och en av grundarna. Vi träffade Jessicas föräldrar, som varit starkt involverade i SUP46 i starten.
Riktigt kul var att DN med reporter och fotograf var på plats, resultatet blev reportage i DN 12/11 om Parentsday med foto och allt.

Som helhet, vilken dag! Tack snälla Lisa för att vi fick vara en del av allt detta! Och Peter och Miriam har nu bildat Lisas fanclub och vill också vara med i DN!!!!!

Vårt tredje liv fortsätter med oktoberlov i Stockholm

Vårt tredje liv är nu inne på femte året och denna bloggdagbok fortsätter! Till min stora förnöjelse och faktiskt glädje, att skriva är kul. Härligt att ha en dagbok där livets glädjeämnen, förtretligheter, upplevelser, små och stora, kan följas.

Stefan och jag har nu hunnit ner till Sydafrika igen. Den 14 november landade vi på Kapstadens flygplats. Slutet på oktober, oktoberlov för alla barn, halloween med "trick or treat" och Allhelgonahelg firades först hemma i Sverige. Dessutom var vi hemma första halvan av november med firande av födelsedagar och eget nytt boende, jättekul. Vi har också haft den finaste höst man kan tänka sig, så solig, varm och skön. Vart tog det vanliga busvädret vägen? Ja, med lite facit i hand så vet vi att det har kommit i november. Plötsligt går solen ner kl 15.30, det är nermörkt klockan halv fem och regnmolnen finns plötsligt där.

Så är livet och tiden rullar på men vi är så glada att vara här i Somerset West och snart kommer jag att skriva mer om detta. Men nu, innan vi går vidare så blir det en resumé över de sista veckorna hemma i Sverige.

Först så klart, höstlov i Stockholm. Vilda, Viggo och Viola är lediga från dagis och skolan. Stora Vera har gått ut skolan och söker jobb. Inte lätt men det går, matmässa inne i Stockholm var det som gällde över helgen, bra jobbat Vera!

Lördag morgon, Viggo ska på ishockey, påklädning av all utrustning sker hemma i hallen. Det tar tid, Ola hjälper till. Sen så bär det av till stora Childhoodhallen där det är match, Viggo är med i Lidingö Vikings.
I dag är en stor dag, Viggo har just i dag fått en tröja med Gunnarsson 39 på ryggen, kul tycker han. I ett år har han åkt skridskor och utvecklingen är fantastisk. Viggos lag vinner med så där 11-3, helt otroligt. Ola är speaker, håller ordning på målställningen och kommer med glada tillrop som kämpa på, grabbar, bra jobbat och annat käckt. Musikanläggningen funkade inte denna dag annars hade han fixat musiken också så klart.

Såå snyggt, samma som dom stora grabbarna

Avbytarbänken, Gunnarsson på G ...

Rätt mycket prylar, man behöver lite pappa-hjälp

Nöjd Viggo, som jobbat bra!

Childhoodhallen hade ett jättebra fik, kanelbullar och kladdkaka med vispgrädde, modell större. Dit gick vi för att fira segern.

Hemma leker Viola med duplo och så stressar vi våra hjärnor med ordlekar via Viggos appar.

Viola och Viggos kompis Johan bygger höghus

Kluriga gåtor, 5+7 bokstäver, svenska eller engelska, gissa vad det blir!
Rätt svar längst ner i detta avsnitt

Måndag, vi åker till Gustavsbergsbadet, 4 1/2 mil bort och det var det verkligen värt. Vilket mysigt bad, vi badade i säkert tre timmar med två korta avbrott för lite fika! 30 grader i bassängen innebär ju att man inte fryser, underbart, vi lekte kurragömma i evigheter. Vi upptäckte att Viola kan faktiskt simma utan puffar i minst 10 meter, fantastiskt. Det fanns rutschkanor och en ström utomhus, där vi flöt fram i en rasande fart, kul! Vi avslutar med ett stärkande Sibyllabesök, hungriga som vargar.

Vilda, Viola, Viggo och Linnea på väg in på detta fina bad

På kvällen går Vilda och jag på Grand Lidingö och ser Pan, en ny film om Peter Pan. Klart bra, sevärd, lite läskig tycker vi båda, men bra!

Nästa dag är det Viggo och Violas tur. Då ser vi Lassemajas detektivbyrå, som var riktigt spännande. Viggo älskar ju böckerna om Lassemaja därför var det extra kul men Viola tyckte också den var jättebra.

Sen gick vi på museum, Riksidrottsmuseet blev det denna gång. Roligast var deras sportlab där man kunde klättra, kasta bollar, springa på löpbanor och hänga i ringar. Lekplatsen ute var OK också.

Klättervägg, rätt svår, Viggo testar

Polishelikoptern testar vi nu

Faktum är att vännen Lisa också var på visit i Stockholm hos dotter Anna med familj, där tredje barnbarnet Astrid nu är snart 3 månader. Vi passar på att ta en tur till Prins Eugens Waldemarsudde, detta sköna ställe, så vackert.

Ser ni de spröda små krokusarna, som tror att det är vår?

Här har värmländska Karin Broos en riktigt stor utställning, imponerande stor. Som vanligt har hennes fina döttrar fått stå för många av motiven, även små barnbarn skymtar fram. Ganska mycket vemod och eftertanke i hennes porträttlika och "fotografiska" bilder. Fantastisk utställning, väl värd att ses!

Vardagsbestyr tillsammans

Sen blir det Halloween. Mycket tid går åt till preparationer. Vilda fick köpa kontaktlinser med röda ögon. Som tur var fattade pappa Ola precis, att det var superviktigt och att det var just det som behövdes. Sen blev det Halloweenkalas både på mamma Lisas jobb och sen hos kusinerna i Trolldalen.

Obs! Röd blodsprängd kontaktlins, dragkedja och sårig hud, usch!

Halloweenkalas i Trolldalen 

Rätt svar har ni förstås redan gissat? Ghostbusters blev det, rätt så trixigt!