Födelsedagar, operabesök, bilköp och lite golf

Vår vän Lisa och Stefan fyller år med två dagars mellanrum. Lisa fyller 66 och Stefan fyller 71, åren trillar på lite smått.

Grattis Lisa på din födelsedag! Tack för att du bjöd in oss på födelsedagsfrukost, mycket uppskattat!

Grattis till Stefan med kaffe på sängen!

Lite kalas har vi hemma hos oss på lördag den 23/1. Ulf finns på plats sen ca en vecka tillbaka och bor förnöjt i vårt frontrum. Lisa och Thomas kommer och Lasse och Kerstin är nu tillbaka efter jul- och nyårsvistelse hemma i Träslövs läge. Lasse fyller ju år den 16/1 så det är lite det gamla vanliga gänget som är på plats. 

Thomas, förste man på plats och grattar!

Present och tal levereras under vederbörlig uppskattning

Kan denna passa? Ja, det gör den!

Kerstin och Lasse kommer med goda saker, Kalles kaviar och Mollbergs blandning.

Nån dag senare åker vi iväg in till Kapstaden för att se Swan Lake on Ice på Artscape Theatre.

Fantastiskt, en 16 x 16 meter stor isbana var uppbyggd på stora scenen. Ensemblen var nästan uteslutande unga ryssar, fantastiskt duktiga. En av damerna var en sydafrikansk isprinsessa, nämligen drottningen. Förvånande bra var denna föreställning och mycket uppskattad av en ovanligt ung publik. Massor av barn, både pojkar och flickor, satt som små ljus. Det applåderades mycket och ofta.

Häftig föreställning, otroligt bra, de två timmarna gick med raketfart. Tror nog att Stefan och Thomas tog sig en liten  slummer.

Sen har vi också bytt bil. Vi har bytt ut vår trogna Toyota Corolla mot en Toyota Rav4, även denna ett år gammal och inköpt på AVIS, på deras butik för ett år gamla uthyrningsbilar. 

Stilig bil, eller hur?

Vad gör vi mera, kanske att vi spelar lite golf nån gång. Tex har vi spelat med ett gäng från Schapenberg, området där vi bor. Jättetrevligt, för detta var ett mycket yngre gäng än vad vi var vana vid. Mitt team bestod av Alexandra, som var mamma till Lisa och Anna. Lisa var 14 år med handikapp 7, och Anna var 8, tror jag, med handikapp 35. Lisa var en hejare på att placera bollarna 1-2 meter från flaggan, så kul att se. Det var verkligen en jättetrevlig dag, detta gör vi gärna igen.

Ross var den store vinnaren i vårt Schapenberggäng. En mycket glad och trevlig kille.

Tjejerna var jätteduktiga, här är det Anna som får pris

Här kommer också en bild från tisdagsgolfen där mitt lag vinner och vi är så glada, härligt! Detta tycker vi om!

Vad mera, utsikten är sig lik men ändå förändras den hela tiden. Ljuset, skimret över bergen förändras, bara se här!

Lite suddig kanske, men ändå....

Runt omkring oss i Sydafrika

Ja, man kan bara konstatera att randen blir inte precis starkare. För en svensk turist är läget självklart bra. Randen, där en rand motsvarade en krona för fem år sedan, har nu halva värdet. Ingen är nöjd med Zuma. Pressen är fri och alltså inte nådig mot den store mannen.

Zuma på ett sjunkande skepp, bara ett av många exempel i Cape Times!

Kommer ni ihåg att jag beundrande skrev om Tanzanias nye president, John Magufuli, för nån månad sen? Stöld och korruption var inget han gillade men nu befinns det att han inte gillar minikjolar heller. Han har bannlyst dessa pga att Hiv/AIDS smittan blir värre pga dessa kjolar. Även han kan ha lite otur när han tänker!

Sedan 3-4 veckor tillbaka, kanske mera, har varit mycket varmt här nere. 30-35 grader eller varmare mest varje dag. Detta innebär förstås att det blir torrt och därmed brinner det av och till.

Solen dallrar över vingårdarna, druvorna mognar flera veckor tidigare än vanligt. Risken är att sockerhalten och därmed alkoholhalten blir för hög.

En kväll brinner det i Elgins fruktträdgårdar. Röken kommer därifrån, bakom Hottentott Hollandsbergskedja och sprider sig över False Bay.

Brandmännen gör ett fantastiskt jobb och när det brinner drar folk ur huse och hjälper verkligen till. Rykten går om hur bränderna uppstår men det behövs nog bara en bit glas, som ligger på fel ställe för att det ska tända till.

Här har det brunnit i skogen nära vingårdarna Muratie, Delheim, Morgenhof och Kanonkoph. Det brann i två dagar, vinden var ganska hård och elden var svår att mästra. Men det gick, inga hus eller människor skadades men viss skörd förstördes. Man ser precis var elden dragit fram, otäckt!

Men i helgen kom det regn, fantastiskt tyckte vi alla, härligt. Det har också varit betydligt svalare några dagar.

11 mm kom det under en natt, inte jättemycket men bra ändå

Livet går dock vidare som vanligt. Barnen går till skolan som vanligt. Men problemen med skolan här nere kom oss mycket nära i veckan. Vår städerska Maria har 5 barn. Anthony, som är 14 år och näst äldst skulle börja i High School, i grade 8. Han gick till skolan men det fanns ingen plats för honom.
Vi förstod efteråt att han hade helt enkelt anmälts alldeles för sent. Detta var ett problem som vi läste om i tidningen dagen efter. Massor av barn drabbades av detta.

Antingen hade skolan inte informerat om att man måste anmäla i tid, eller så hade föräldrar inte förstått att man måste anmäla i tid. Oavsett vilket, så drabbades många barn och ungdomar av detta. Maria försökte dra i dom tåtar hon kunde men utan resultat, ingen plats fanns att uppbringa.
Vad återstod då för 14-årige Anthony, jo ett år utan skolgång, gå runt och driva vind för våg = katastrof!

Vad kunde man göra? Jo, den kontakt vi har var förstås Imibala. Sagt och gjort, Mariette på Imibala kontaktades. Mariette pratade med Olivia, som också sitter på Imibalakontoret. Olivia hade varit elev på Gordons High school, den skola som Anthony allra helst ville gå på.

Olivia ordnade en plats åt Anthony där, han blev ett Imibalabarn. Nästa dag, i fredags, för en vecka sedan, hämtade vi en jätteglad Anthony och en minst lika glad mamma Maria och så åkte vi till Gordons High och skrev in honom. På något sätt hade han på sig en helt perfekt skoluniform, grå byxor, vit skjorta, svarta skor och en Gordon High tröja, som han fått av en fd elev. Han var kortklippt, vilket var ett av kraven på skolan. Dessutom fick rektorn på hans primary school intyga att han skötte sig i skolan för Gordons High hade dessvärre erfarnhet av att ungarna från Sir Lowry´s var riktiga busar, som slogs och bråkade och det ville man inte ha bekymmer med. Känns bra, tyckte vi.

Papper måste fyllas i för skolbussen. Varje dag hämtar och lämnar bussen i Sir Lowry´s  pass. Anthony är så glad och nöjd, allt bara superbra!

Maria på väg ut från Gordons High, som verkar vara en riktigt bra skola, så nöjd!

Sen oroade vi oss lite för hur det ska gå att läsa läxor i Marias lilla hus, som är så full av barn och vuxna hela tiden. Men se det finns en Eileen i Anthonys och Marias by, Sir Lowry´s Pass Village.

Eileen har inga egna barn men ett eget litet hus. Olivia, som också vuxit upp i Sir Lowry´s, kände väl till henne. Eileen har sett till att skaffa sponsorer så att hon kan ge skolbarnen ett mål mat efter skolan och dom får komma dit och läsa sina läxor. Eileen försökte hjälpa Anthony att få en plats på sin skola men lyckades inte men detta kan hon göra, ta hand om honom efter skoltid.

Eileens hus, enkelt men mycket prydligt och fint

Eileen till höger, som blev så glad när vi kom tillsammans med Maria och berättade att allt gått bra på Anthonys första dag i Gordons High. Hon kommer minsann att se till att han gör sina läxor.

Vilka fantastiska kvinnor, Maria och Eileen! Det finns alla förutsättningar för att detta ska gå bra för Anthony, som också har sin yngre syster, Anthea, som skall in på High school om två år. Där kommer mamma Maria att vara ute i tid, det tror vi.

Inför Imibala Golf cup den 11/2 - sponsorrunda pågår!

Imibala Golf Cup är på G, den 11/2 är det dags för tredje året i rad. Förra året samlade vi tillsammans med Rotary här och i Sverige, genom golftävlingen, genom auktioner och lotterier och genom privata givare, ihop 90 000 Rand och fick därmed ihop tillräckligt för att sponsra 100 barn.
I år är målet fortfarande 100 barn men vi behöver få ihop 102 400 Rand. Avgifterna har höjts, att sponsra ett barn kostar nu 1000 Rand. 12 barn har också gått vidare till High School och då är avgiften 1200 Rand. För pengarna får man skoluniform, undervisning och utrustning för ett år.

Mariette, som basar på Imibalakontoret, är viktig för oss. Hon har alltid absolut koll på läget, hon hjälper oss med intyg att Imibala Trust står bakom våra sponsoransträngningar och mycket, mycket annat.

Kommer ni ihåg bakgrunden? Imibala Thrust bildades år 2002 och då fick 58 barn Imibala-hjälp. År 2015 är det närmre 2500 barn som får Imibalasupport. Barnen väljs ut från skolorna i vårt närområde och i samråd med rektorer och lärare. Det är dom som behöver det bäst, som är intresserade av att gå i skolan, som vill lära sig och gör sitt bästa, som kommer i fråga. En gång om året kommer barnen till Imibala på Bright Street i Somerset West och får sin utrusting. Här finns också konstskola, dataskola och dramaskola. Imibala Trust tillsammans med inkomsterna från restaurangen och konstgalleriet täcker för personal och alla övriga kostnader.

Det vi samlar in går enbart till barnen! Vilket är det viktiga! Barnen blir sedda, bekräftade, deras drömmar om att få ett yrke, om att bli en viktig kugge i sin familj och i sitt samhälle blir tagna på allvar. Dom utvecklas och får en framtid och dom blir en viktig del i nationen Sydafrikas framtid!

Ungefär den 10 januari börjar vår rundresa till våra tilltänkta sponsorer, både nya och gamla. men först har Stefan skrivit en God Jul hälsning till alla kända supporters. Han påminner om att snart är det dags Imibala Cup år 2016 och påminner också om, och tackar för, det goda utfallet för 2015. Sist men inte minst säger han "Let´s do it again"!

Sen, runt och efter nyår, skriver Stefan ett brev till, där han berättar, informerar och inviterar till sponsorskap. Sen kommer vi!! På flerfaldiga rundor!! Till kända och mindre kända. Ibland kan det krävas 3-4 besök med ett och annat mail emellan. Ibland vet man redan vid anblicken av oss två att nu är det dags och är också på momangen redo att bidra!

Det är ett gediget arbete att få ihop detta men vi får hjälp och det är vi så tacksamma för. Vi får hjälp av många vänner att samla in blivande vinster. Vi kommer att få hjälp dagen före och samma dag. den 11/2, med arrangemangen på plats. Tusen tack, alla snälla vänner, som hjälper till på ena eller andra sättet! Vi är så glada och tacksamma för allt!!

Men nu ska jag visa lite bilder från våra turer, här kommer dom!Vi börjar med Muratie!

Muratie är en av våra nya vingårdar. Samtidigt är den en av de äldsta i regionen och från 1699. Här ser vi vinprovningen med tidigare ägares älskarinna vackert i bakgrunden. Denna gång med kläderna på, finns andra tavlor utan.

Muratie, gammal vingård med 37 år gammal spindelväv i vinprovningen. Ett underbart ställe, som påminner om Annandale.

Matsal med anor, till vänster hänger en stor pärlbroderitavlai form av en svart fågel, gjord av en 80-årig dam. 4,6 kg pärlor ska det ha gått åt, kan det vara sant?

Jean-Mari, marketing manager på Muratie ger en fantastiskt fin gåva, 6 flaskor av familjens sparade Ronnie Melcks Shiraz 2008, som inte finns att köpa längre. Vi tackar och bugar

Stora vingården Simonsig säljer mycket av sina viner till Systembolaget och skänker mycket viner till fredagsgolfen. Pierré Nortje är exportansvarig och skänker med varm hand en magnum Tiara. 

Simonsigs druvor, alla med olika utseende och blad. Simonsig har som alla vingårdar som Systembolaget handlar av ett gediget utbildnings- och hälsoprogram för sina anställda.

Här sitter Stefan framför restaurangen Avontuur med vår info i högsta hugg

Zunia, verksam på Avontuur, bidrar med en frukost för två på deras mycket trevliga restaurant

På Avontuurs vingård föder man dessutom upp galopphästar. Just nu finns 200 skönheter, små och stora, bakom vita staket i väntan på nya ägare alternativt på att få komma hem igen efter lyckad nedkomst.

Andra färgstarka givare är vinmakaren Hempies du Toit på Annandale och hans manager i vinprovningen, Pierré, som generöst ger 4 flaskor gott vin till en fyrboll. Vi tackar och bugar igen! Hempies berättar att han uppmanar alla barnen på Annandale att komma och visa sina skolbetyg varje år, så betalar han nästa års skolavgift, jättebra!

Stellenrusts vingård hade vi varit på två år i rad utan framgång. Damen i vinprovningen hette Ilse och sa omutligt nej till allt och alla ev tilltänkta gåvor. Alltså var vi lite extra laddade när vi kom dit.

Stellenrust, så här såg vi det, ett ointagligt fort!

Men så här blev det, Ilse var utbytt mot Yemen och Heinrich basade i vinprovningen. Ingenting var omöjligt längre! Vi fick både vin och löften om allehanda flexibla arrangemang för olika vinprovningar. Tusen tack för allt!

På Le Riche Wines har man börjat med skörden, 2-3 veckor före vanlig tid pga torkan. Vinmakare Cristo visar fina druvor

Här håller man också på att buteljera förra årets vin på flaskor. Glada damer fotas gärna

Neil, min fd frisör är alltid generös, och skänker ett antal klippningar. Margret med kollega tycker att det är väldigt viktigt med Imibala, ingen tvekan!

På väg upp till Traffords Wines ser vi vindruvor utlagda ien lång torkställning. Vi hör sedan att där ligger dom tre veckor och torkar och blir sedan dessertvin.

Vinmakaren själv, David Trafford, ger bort 4 prisbelönta viner, Blueprint Syrah 2012, som var årets vin 2015 och sålde slut på tre dagar. Kan detta vara nåt för våra riktiga vinentusiaster?

På Trafford Wines pressas druvor i denna sinnrika, inte helt supermoderna apparat.

Generösa vingården Alto har allt klart i god tid. Det bara står där och väntar på oss. Vinmakaren Bertho och hans vänner i vinprovningen ger 4 påsar med 2 flaskor vin i varje. På den lilla lappen står det på Afrikaans "Bertho, Golfdag Skenking"-
inte så svårt att förstå för en svensk.

På väg upp till vingården Waterkloof möter vi detta ekipage. Vi vet redan sedan tidigare att man använder sina fina hästar i skördearbetet.

Här på höjden ligger Waterkloof, supermodernt ställe med mysket ekologiskt tänk. Här träffar vi Claudia som generöst skänker 12 flaskor gott vin till Imibala Cup. Tusen tack!

Francois i proshopen på Strands golfklubb med brorsan, som basar för träningsrangen. Dom spelar en viktig roll på själva golfdagen, viktigt att allting fungerar med pengar och organisation.

Detta var ett litet axplock från alla vänliga och givmilda människor och företag. Vi kan bara säga att vi är helt överväldigade av alla människors vänlighet och omtanke om barnen. Att gå i skolan och komma i väg till skolan, hur viktigt är det inte? Tusen tack, alla snälla och generösa människor!

Vintern kommer till Sverige i januari!

Efter världens mildaste höst och förvinter hemma i Sverige, så slår det till i januari. 20 grader kallt och massor med snö! Helt fantastiskt! Skidåkarna och säkert alla andra bara njuter! Så här ser det ut!

Kristinas och Jans hus hemma i Björketorp ligger fint inbäddat. 

Familjen Jilvero i norska Skeikampen. Mys, hur mycket gillar vi inte all denna outslitliga furu i alla fjällstugor? 

Fina Kristina i Skeikampen, 22 grader kallt!

Lisa, Ola och alla V x 4 i Romme, på G!

Vinterlandskapet i Romme, fantastiskt!

Viola och Lisa myser, snart skidskola

Blä på er ....

Puuuss ...

Nu, Viola i backen med skidorna på, stora kusinen är med

Vilda och Viggo på bräda och Viola åker skidor och dom åker säkert helt enkelt jättebra!

Vilda med storasyster Vera i Romme

Vem detta är kan vi bara gissa, Ola och Vera kanske??

Samtidigt som alla åker hem från Romme så är också Peter och Miriam på väg hem till London. Det är säkert ett släktdrag, man bara måste busa till det på kort, eller hur?

Detta måste ju bara med också, Oves traktor ute i Nilsagårdenskogen i Fotskäl.

Skavdösundet med Hunö och Heslevik i bakgrunden

Så där 2 veckor, nästan, varade denna fina snö innan den smälte bort och värme och regn invaderade från väster igen. Men underbart så länge det varade!